och det är förbjudet

Sjöng Håkan Hellström i Mitt Gullbergs Kajs Paradis och bortsprungna katter ropar, ropade vi som stod allra längst fram och alltid i mitten och alltid efter att ha köat i närmare 24 timmar för att hamna just där, där man kanske kunde vidröra sin största idols hand om man hade tur för att sedan aldrig vilja tvätta den igen. Man skulle samla bassilusker resten av livet om så vore. Vi var lite bättre, lite mer hängivna och vi sprang mot scenen som om det inte fanns någon morgondag bara för att kunna tillropa de andra bortsprungna kissekatterna i rad två och bakåt. Bortsprungna katter ropar tillbaka och så fortsatte det så. Klistermärksstjärnor i silver och guld, under ögonen eller till höger av ett korrekt avklarat mattetal 1+1=2, jätteduktigt Dessanprinsessan, bra där! Se, du kan ju. Du är inte alls så efterbliven som alla intalar dig. Rutigt papper, randiga polarn och pyret-tröjor från mammaavdelningen, men trots detta alldeles för korta i ärmarna, mer plats över till nabbipärlarmband i alla jordens kulörer under vilka man försökte gömma sina tragiskt tunna ärr. man vågade inte riktigt skära hela vägen genom skinnet för tänk om man skulle ångra sig och så hade jag ju inte förlorat oskulden än. lite jordgubbar och andra sjukt gulliga grejer som egentligen inte alls speglade vad man kände på insidan, där inne i mekanismen och allt det köttiga, vener hit och artärer dit woop woop rutchkanetur ner till ovårdade fötter i vita converse med hjärt- och stjärnpärlor trädda över skosnörena, men stegen var alltid lika tunga och motiga