Jag var äckligt full och bedrövlig i lördes, lika bedrövlig nu dock av samma anledning. Blev tagen av securitas och inkastad i fyllecell, vaknade upp i princip sönderslagen av säkerhetsvakter, som ni kan se på bilden, och kvitterade ut mina grejer, däribland mobilen som inte uppvisade ett enda missat samtal. Jag saknar mitt livs stora kärlek, för det är han verkligen. Han är jävligt rätt för mig och det dödar mig att han inte är här just nu, att han inte vill vara hos mig längre, att han förmodligen inte kommer att dyka upp här igen och att jag saknar honom 86 400 sekunder om dagen. Jag vet att man inte ska hålla på och skriva överallt, hela tiden exakt vad man känner om ett ex, speciellt när exet inte kunde bry sig mindre. Man ska låtsas som att livet rullar på och man ska transformeras till en sjukt mycket snyggare variant av sig själv och ba in your face jag klarar mig bra utan dig, vem är du ens har liksom glömt dig och kommit över dig redan. Jag uppdaterar om att jag gråter och inte orkar mer och han om att han spelar poker och dricker öl och har det fint som snus. Tror därför inte min blogg kommer vara överdrivet rolig ett bra tag framöver, typ forever on, för bara två veckor sedan pratade vi om vårt trashiga bröllop med ölservering men i bästa fall får jag nöja mig med att kanske sitta där som gäst istället, om jag har "tur".

Juste, ska börja med KBT nästa onsdag. För er som inte vet är det en terapiform som strävar efter att förändra inbitna tankar, vanor och beteenden.